kom till användning nu min vän annars åker du på högen. högen av ord och stora löften som inte fick skeppas
ut från hamnen utan las bakom halmen i hörnet av kvarnen. maler. ner till mindre delar, sågar itu det viktiga
allt du sa. jag hade en idé, en fullbordad plan, mästerlig i sitt skede vaken så när på i vaggan och du la orden
i munnen på mig. stora ögon fästa vid min rygg men jag vill aldrig vända mig till dig absolut inte från.
jag sjunker genom marken som alla andra.
i alla mina dagar har jag gått och vandrat, väntat, släntrat. på senare år har jag famlat, lärt mig in med vissa
vanor. jag går på samma sätt till samma ställen vid jämförbara tider. intryck sugs in, tänks om, faller ut och jag
ser soluppgångar speglas i billyktor med förare och andra hängandes utan plan eller rason. jag krossar samma bro och
jag tänder min cigarett på samma ställe, där vid det sista steget och jag ser upp och ser samma väg framför mig.
jag rullar upp mitt liv i diktarens uppförsbacke och lever i en klyscha. jag börjar mina dagar i en likadan visa.
sången tar aldrig slut och jag kan inte sjunga.

tillbaka här. här där du är aldrig känt mig hemma
hemma med dig. kallt gräs under mina fötter jagandes i vita kjolar
runt hörnet kommer människornas största rädsla. den som alltid
tär inåt och slår hål på drömmar. framtiden, sprider sig som ett ljus på bredden
jag trodde fel. idag tog en period slut en av de bättre en sån som
skulle pågå. det kommer fram först efteråt när de har slagits i marken
förvandlats till kantiga bitar av sköraste glas omöjliga att ens med tusen tårar sätta på plats
vi leker då ett nytt spel och alla är med utan roller. tar bort suddar ut
blundar med mina våta ögon, använder livets energi till att slå upp och se. lyssnar till
knastrandet av cigarettpapperet som bränns och använder mig av en annan vy.
ser ni inte, alla väntar. korsningen ni står i kommer inte att bli tydligare

jag har slutat slänga blickar över axeln för att få en skymt. stundtals undrar jag vad som hände med alla orden, mycket de skrivna.
de skrevs ner och hamnade någon annanstans antagligen ingenstans och jag vill inte se dem mer, aldrig vill jag höra ens hur de formas
nej lägg dem tillbaka i facket för värdelösa inten och låt dem damma. låt luften fortsätta andas in och ögon stängas och öron avskärmas
från ljud som ingen vill lyssna till.

I let my wounds become scars

square one

roots

tillbaka, gråter, faller ihop, finns inte kvar.
biter sönder naglar
stannar, svetsas fast, kom och skär loss mig.

3055

vill beskriva toner i ord som inte är noter
med bokstäver visa musik.
när den växer, hur den avtar, hur den byggs upp för att sakta ner eller komma till en punkt ingenting annars varit så bra
jag vill vara där och jag vill kunna berätta exakt hur bra musiken, tonerna, låtarna är

nostalgi
det som kommer upp i första anblicken
anblickar
att anblicka
att förstå. ta sig för, göra sig förstodd
vilja förstå, ta sig in, sätta sig in. skillnaderna
som gör det gigantiska arbetet

år som släpar och här står jag. men jag gick till kenya,
att allting alltid hela tiden skall hanlda om någon, om människor, kretsa omkring
det är larivgt, fånigt, som bortblåst. kom vind du är önskad men jag vill ha dig här du vet inte hur mycket men någonstans ser du rakt igenom mig
men inte med de där på, ta av dig och se mig. se igenom jag önskar att ni såg igenom mig.
vänd bort dina ögon och lyssna jag vill att du ska höra tonerna av musiken som inte spelas.
jag kan berätta den för dig. om du hör på
vänd din vita rygg hit och det kommer att vara helt tyst och det är sanningen, det riktiga,
inget påhitt inga lögner
sjöar och broar och andra städer och ta mig härifrån jag vill härifrån jag vill vara härifrån.
det som händer där framme det som är oklart kan någon se det. vem kan se det jag undrar frågar
och det är helt sant, sanning, inget påhitt. hej kom och hjälp mig
hjälp mig höra tonerna.

good times roll

Antony and the johnsons- Bird gehrl

This will destroy you

fryser för det är kallt. ryser för att jag fryser
jag har inte det jag behöver ty försöken till det som jag borde försöka med anser att det är stopp
stannar till, andas, suckar, fnyser. res dig upp och gå, spring vidare och se
eller sitt här och se men känn det gör ont och det kommer kännas mer innan det tar stopp och stannar till.
rädslan tärande, bortkopplad förhoppningsvis under kontroll
plocka fram modet, släpp kollen men utan all denna moral.
ställ dig upp sätt dig ner du kommer orka mer.
synas, ses och se, le
fagert
uppleva mer
då när allting skall falla på plats vrids det bort värre än innan
sekunden innan bitarna landar
retande, irriterande, otänkbart
det gnids på. Tänkandes så det knakar i mer än vanlig hastighet.
blundar
skrattar
får fram fler tankar, oförståeliga, sneda, skeva, kvicka tankar, lättlurade och orubbliga. desto mer skratt,
är det bara jag som halkar på grus?
trött, rastlös och det skaver
stanna till, sitt still det är fagert och det kommer förstöra dig

Every hair on your head

smoke and mirrors

antonia fotograf antonia

damn

borde göra någonting annat vettigare
men inte ens min självinsikt säger ja. hela jag skriker
nej-jag-vill-inte-längre-jag-vill-inte-vara-med och hjärnan vill svära
och jag vill svära
men det kommer inga fula ord för jag sitter stilla
och jag är lugn men snart så läcker det ut
och jag kommer kanske bli förevigt hatad
jag borde verkligen bli vettigare

You are the conductor

Det dalar och dalar. Att leva nu är ungefär som att försöka gå med raka ben. Det går men det är jävligt jobbigt och man måste hitta en ny teknik för att ta sig fram. Jag har grov beslutsångest som gröper ur huvudet på mig, och det menar inte på att det finns någonting att välja på, jag kan bara inte besluta mig i alla fall.

Some are white light

Här bland sänglinnen och dun. Tankarna på ytan. Ingen styrsel, inget djup,
jag snor in mig i dina vita, ljusa lakan.
Svart himlavalv, ogenombrytbart. Bryta ut, skrika ut.
Kom och prova eran olycka barn.

Devendra Banhart - Ribbon

In your room

They move on tracks of neverending light

River upp sår.

River upp mina sår. Utan tanke på eftersvallningarna river det upp mina sår. Det är kött och blod och cirklar i ostyr. Det lämnar svullnad i våta, röda ögon och känslor buntade tillsammans till det som blivit mina oförståeliga tankar bakom din bortvända rygg. Plågan sprider sig utan samvete längs en redan värkande kropp. Slår sig runt gestalten, tvinnad runt min ryggrad. Vrider mig i smärtor, krämpor, besvär, åkommor. Känner skräck för sitt eget oljud, tjutet som respektlöst ekande vältrar sig fram mellan gott och ont. Jag står utanför mig själv. Längre och längre drar sig fingrar mot mörker för att ge upp, sträcks mot vad de anser vara frihet. Fria från föreställningarna om dig, fria från ljus men orolig frihet. Ljud, ord, ser att de kommer över läpparna, märker för en del av en sekund den ljumma pusten av luftdraget. Vill inte höra, spänd, orolig, gör ett försök att koppla bort min sneda och vridna men ändå gemena och alltför verkliga verklighet. Vissa stunder liggandes lam, som i koma, andra gånger med liv ut i fingertopparna. Min kalla hud drar ihop sig som mörka moln innan oväder. Låt mig få stirra ut i ingenting på ingenting, flytandes ovanpå mina tankar.
Sluta störa mig med vind mot min kind och retande nära famntag.

Gold in the air of summer

Til enda

jag övertygar mig själv om att allt blir bra fast jag vet, nej inte idag.