Om det så går en dag är jag tillbaka.
Tills slutet, och det är alltid nära om du så frågar efterlängtade filosofer om deras åsikter. Jag vill hellre ta del av världslig, ljus livssyn och lägger undan ord som kommer ur mörka hål med oanade planer. Ingenting kan få mig. Helt enkelt.
I era dvalor jag vandrar med spår av lätta fötter som riktning, i den mån ni slumrar under himlavalvet svart är jag tryggare än mina egna tankar.
Genomskådar blanka speglar och förväntar mig att tunga saker stannar under ytan. Tar farväl med vinkande händer, gråtande ögon, darrande leenden och jag vill inte vara mig, inte vara någon annan, aldrig någonsin att endast ingenting kan ta mig själv ifrån mig.
Nya dagar, våra dagar, leker framför oss. I öppna dörrar visas framtiden och vi ler. Vi ler tills vi inte kan le mer och då skrattar vi. Vi skrattar tills vi inte kan skratta mer och då bara ler vi igen. Ser på varandra och förstår att vi ger oss själva till världen i utbyte mot att världen ser oss.