jag har slutat slänga blickar över axeln för att få en skymt. stundtals undrar jag vad som hände med alla orden, mycket de skrivna.
de skrevs ner och hamnade någon annanstans antagligen ingenstans och jag vill inte se dem mer, aldrig vill jag höra ens hur de formas
nej lägg dem tillbaka i facket för värdelösa inten och låt dem damma. låt luften fortsätta andas in och ögon stängas och öron avskärmas
från ljud som ingen vill lyssna till.